Skolan binder samman livet på svenska i Finland

Blogi
Varhaiskasvatus Esiopetus Perusopetus Lukiokoulutus Ammatillinen koulutus Korkeakoulutus Vapaa sivistystyö Äidinkieli ja kirjallisuus
”Kan du texten till Modersmålets sång? Vi sjöng den i skolan, men jag är lite osäker på verserna. Refrängen kan jag. Jag måste nog lära mig hela texten”, säger en smått bekymrad 10-årig skolflicka till sin mor en tidig morgon på väg mot skolan.

Kurt Torsell ja Pamela Granskog

Pieniä oppilaita koulun naulakoilla.

Julkaisemme tämän blogitekstin poikkeuksellisesti vain ruotsiksi ruotsalaisuuden päivänä 6.11.

Precis när de korsar Mannerheimvägen stämmer mor upp i Modersmålets sång, Johan Fridolf Hagfors verk som alltid förknippats med svenska dagen den 6 november. I refrängen är 10-åringen med och deras röster ljuder i takt med vindrutetorkarnas monotona arbete en regnig oktobermorgon i Helsingfors.

Den lilla sångstunden fångar egentligen allt det som svenska dagen handlar om: språk, kultur och i förlängningen en svenskspråkig skola i Finland. Det finns nämligen få variabler som binder samman livet på svenska i Finland på samma sätt som skolan gör det.

I år firar vi de facto ett svenskt 100-årsjubileum på Utbildningsstyrelsen. I 1918-års förordning om skolstyrelsen i Finland finns ingenting nämnt om det svenskspråkiga skolväsendet, men tanken på en egen svenskspråkig skolledning på statlig nivå i Finland hade redan då grott en längre tid skriver Gösta Cavonius i historiken Kouluhallitus – Skolstyrelsen 1869–1969, utgiven 1979. Många olika alternativ diskuterades, men slutligen avgjordes ärendet med en rösts majoritet i statsrådet och slutresultatet blev en svenskspråkig avdelning vid skolstyrelsen. I år firar alltså enheten för svenskspråkig utbildning vid Utbildningsstyrelsen 100-årsjubileum. Hurra!

Men ingen statlig ledning med tjänstemän som står fältet nära behövs om det inte finns skolor, lärare och elever som jobbar på svenska i Finland.  Det totala elevantalet inom den grundläggande utbildningen i våra svenskspråkiga skolor är idag kring 34 800, efter en liten svacka kring år 2010. Visst finns det utmaningar på många områden där svenskan står i minoritetsställning i samhället, också inom skolvärlden, och ingen förnekar att vi behöver kontinuerliga och systematiska satsningar på språkstödjande och -utvecklande verksamhet. Det visar flera utredningar som bland annat Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) gjort. ”Om hanteringen av tvåspråkigheten brister finns en risk att enskilda elever och till och med större andelar av hela elevpopulationen halkar efter i lärandet. Det innebär i förlängningen också risker för den svenskspråkiga kulturen i Finland”, slår NCU fast i sin rapport Hur hanteras två- och flerspråkigheten i de svenskspråkiga skolorna.

Men samtidigt kan vi också konstatera att vi på många plan lyckats, också språkligt sett. NCU har nyligen publicerat en rapport om lärresultaten i modersmål och litteratur i årskurs 9 som visar att det inte finns statistiska skillnader mellan lärresultaten i de finsk- och svenskspråkiga skolorna. Nationellt sett har alltså våra niondeklassare likadana resultat oberoende av om de går i svensk- eller finskspråkig skola. Däremot får bägge språkgrupperna jobba hårt med både läs- och skrivfärdigheterna bland unga. Språkkunskaper överlag hör dock till de svenskspråkiga elevernas starka sidor. Svenskspråkiga studerande i gymnasiet klarar sig väl i studentskrivningarna, framför allt i provet i det andra inhemska språket.

Alla bär ett ansvar för att utveckla läs- och skrivfärdigheter bland barn och unga

Men visst finns det frågor att jobba med. Alla gånger är inte tillgången till behörig personal tillräcklig och läromedel på svenska är en återkommande diskussion.  Vi måste bli bättre på integration och bejaka två- och flerspråkighet samtidigt som vi stärker skolspråket. På ett brett plan bär alla, både lärare, föräldrar och uppväxtgemenskaper, ett ansvar för att utveckla läs- och skrivfärdigheter bland barn och unga.

”Det är viktigt att hanteringen att tvåspråkigheten fungerar väl lokalt, regionalt och nationellt och inte framstår som ett problem, utan som en positiv utmaning för den svenskspråkiga skolan”, skriver NCU i rapporten om två- och flerspråkigheten i våra skolor. Samma tankegång gäller också vårt arbete vid enheten för svenskspråkig utbildning. Ibland behöver vi samlas och möta fältet för att diskutera på svenska, ibland söker vi tvåspråkiga lösningar dels för att resurserna inte räcker till, dels för att vi också behöver diskussion och växelverkan med det finskspråkiga fältet. Ibland lyckas vi sämre, ibland bättre eller till och med riktigt bra!

”Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig”, säger Too-ticki i Tove Janssons Trollvinter.  Att leva i korsdraget mellan två nationalspråk och två kulturer är inte endast en utmaning, det är också en stor rikedom. Vi hittar tryggheten i språket, kulturen och det lilla formatet där det är lätt att skapa nätverk och föra en gemensam diskussion. Men lika viktigt är det att också att se bortom den egna dalen, möta andra språk och kulturer och få impulser utifrån. Där det finns rörelse och diskussion finns också liv, framåtanda och utveckling.

Grunden för allt detta ligger i ett språk och en kultur som har både förmåga att förena och förändra i takt med tiden.  Med andra ord kan vi än en gång, med förtröstan, stämma upp i Modersmålets sång och vara förvissade om att enheten för svenskspråkig utbildning, inklusive tjänstemän som står de svenska skolorna nära, ska fira fler jubileer än detta första 100-årsjubileum.


Kirjoittajat

Kurt Torsell
Kurt Torsell
Direktör
Pamela Granskog
Pamela Granskog
Undervisningsråd